Dans på logen
Oj ja nu har man dansat det var länge sen idag är jag inte lika kaxig men trevligt var det få känna känslan!
Gamla buggvänner fanns där och nya dansvänner men visst var jag begränsad dels kondisen sen många år sen sist sen värken men hoppas man inte skämde ut sig helt!
Ett varmt bad sen krypa upp i soffan!
Kramar i massor
Nu är det nått år sen jag bloggade
Hej ni alla värkisar!
Jag har fortsatt kämpa under dessa år men skilsmässan med N var inte rolig vi är vänner och jag har träffat en som finns vid min sida dock smärtar separationen än trots 5 år så känns det!
Min nya livskamrat är en underbart snäll människa och jag hoppas vi ska ha många roliga mysiga upptåg framför oss!
Min sjukdom blir ej bättre jag tappade livsfästet för drygt ett år sen kämpar nu mig åter tillbaka till ett liv med trevliga inslag!
Ska nu försöka blogga igen jag orkade inte det var så kaos i min hjärna den tog olaglig semester!
Jag har svårt än för att våga tro på livet min väg mot ett ljusare liv.
Jag har fortsatt kämpa under dessa år men skilsmässan med N var inte rolig vi är vänner och jag har träffat en som finns vid min sida dock smärtar separationen än trots 5 år så känns det!
Min nya livskamrat är en underbart snäll människa och jag hoppas vi ska ha många roliga mysiga upptåg framför oss!
Min sjukdom blir ej bättre jag tappade livsfästet för drygt ett år sen kämpar nu mig åter tillbaka till ett liv med trevliga inslag!
Ska nu försöka blogga igen jag orkade inte det var så kaos i min hjärna den tog olaglig semester!
Jag har svårt än för att våga tro på livet min väg mot ett ljusare liv.
En text till dig som har det tufft just nu.
26 april, 2015, kl. 23:23 av Zandra Lundberg
Jag har haft en jobbig helg. Mycket självtvivel.Förtvivlan. Rastlöshet. Jag ringer människor och frågar om de tror att jag har en livskris. Det är konstigt hur någonting en dag kan kännas som en spännande förändringsprocess och en annan dag som en kris. Jag söker någonting utifrån, antar att det är tröst.
Därför skriver jag den här texten. Till dig som känner dig vilsen. Som känner att det liv du lever exakt just nu kanske inte är det rätta. Till dig som känner dig motivationslös. Trött. Ledsen. Förvirrad. Oroad.
Trots att det är strålande vårväder och människor lägger ut fantastiskt vackra bilder på Instagram: kaffekoppar, utefikor och långpromenader. Kanske lägger du också ut bilder. Kanske kändes det underbart i exakt det ögonblicket, men ändå känner du dig tom nu. Det går upp och ner. Ibland känns det som att du är en av alla de där människorna som har ett sammanhang, som skrattar i grupp, känner tillhörighet, mål och mening. Ibland är du bara en människa som observerar alla andra som verkar ha det så jävla härligt.
Jag vill att du ska veta att jag känner dig. Jag kanske inte känner dig i verkligheten, men jag känner dig.
Jag känner dig, för allt det där du känner har jag också känt.
Jag vill att du ska veta att du är stark. Du kanske inte känner dig stark, men det är du.
Du tror kanske inte att du orkar, men det gör du. Jag lovar dig det.
Det kan kännas som att du vill ge upp: så ge upp då. Släpp allt. Släpp alla tankar om hur du borde vara, eller hur saker och ting borde kännas och se ut just nu.
Överlämna dig till livet för ett tag. Låt det bära dig. Ge fan i att kontrollera, planera, styra, ställa och försöka förutse.
Lägg handen på hjärtat och känn att det slår. Känn dina andetag.
Det finns så mycket kraft inom dig. Så mycket kärlek.
Jag älskar dig. Vi kanske aldrig har träffats men jag älskar dig. Har ingen sagt det till dig i dag så säger jag det: jag älskar dig.Jag älskar dig, jag älskar dig, jag älskar dig. Jag tror på dig. Jag tror på dina idéer och dina drömmar. Min önskan är att du ska få styrka och kraft att förverkliga allt du vill förverkliga. Mod att våga allt du vill våga. Att du är stark nog att leva med ett öppet hjärta även om det kommer perioder då det känns som om du är liten i världen och stretar i motvind.
Älskade underbara människa. Du är värd att ha det fantastiskt och bli uppskattad för allt du är.
Den här texten är precis lika mycket till mig själv som till dig. Ibland behövs det bara lite extra kärlek på vägen.
Ord från https://href.li/?http://bloggar.aftonbladet.se/z/author/zanlun/
Jag har haft en jobbig helg. Mycket självtvivel.Förtvivlan. Rastlöshet. Jag ringer människor och frågar om de tror att jag har en livskris. Det är konstigt hur någonting en dag kan kännas som en spännande förändringsprocess och en annan dag som en kris. Jag söker någonting utifrån, antar att det är tröst.
Därför skriver jag den här texten. Till dig som känner dig vilsen. Som känner att det liv du lever exakt just nu kanske inte är det rätta. Till dig som känner dig motivationslös. Trött. Ledsen. Förvirrad. Oroad.
Trots att det är strålande vårväder och människor lägger ut fantastiskt vackra bilder på Instagram: kaffekoppar, utefikor och långpromenader. Kanske lägger du också ut bilder. Kanske kändes det underbart i exakt det ögonblicket, men ändå känner du dig tom nu. Det går upp och ner. Ibland känns det som att du är en av alla de där människorna som har ett sammanhang, som skrattar i grupp, känner tillhörighet, mål och mening. Ibland är du bara en människa som observerar alla andra som verkar ha det så jävla härligt.
Jag vill att du ska veta att jag känner dig. Jag kanske inte känner dig i verkligheten, men jag känner dig.
Jag känner dig, för allt det där du känner har jag också känt.
Jag vill att du ska veta att du är stark. Du kanske inte känner dig stark, men det är du.
Du tror kanske inte att du orkar, men det gör du. Jag lovar dig det.
Det kan kännas som att du vill ge upp: så ge upp då. Släpp allt. Släpp alla tankar om hur du borde vara, eller hur saker och ting borde kännas och se ut just nu.
Överlämna dig till livet för ett tag. Låt det bära dig. Ge fan i att kontrollera, planera, styra, ställa och försöka förutse.
Lägg handen på hjärtat och känn att det slår. Känn dina andetag.
Det finns så mycket kraft inom dig. Så mycket kärlek.
Jag älskar dig. Vi kanske aldrig har träffats men jag älskar dig. Har ingen sagt det till dig i dag så säger jag det: jag älskar dig.Jag älskar dig, jag älskar dig, jag älskar dig. Jag tror på dig. Jag tror på dina idéer och dina drömmar. Min önskan är att du ska få styrka och kraft att förverkliga allt du vill förverkliga. Mod att våga allt du vill våga. Att du är stark nog att leva med ett öppet hjärta även om det kommer perioder då det känns som om du är liten i världen och stretar i motvind.
Älskade underbara människa. Du är värd att ha det fantastiskt och bli uppskattad för allt du är.
Den här texten är precis lika mycket till mig själv som till dig. Ibland behövs det bara lite extra kärlek på vägen.
Ord från https://href.li/?http://bloggar.aftonbladet.se/z/author/zanlun/
Äntligen
Har nu efter dryga 2 månader fått tillbaka min ork och
aptit!
Tänk vad en parasit kan göra?
Men nu känns det som om jag ska orka göra nått åt
mitt liv!
Önskar bara att jag var mer pigg när jag skulle skriva
cv.
Sov gott världen
Nu måste jag kämpa
Min lille gosse ser att vi mår dåligt och far illa av detta
så nu måste jag fixa detta.
Skärpa till mig.
Försöka se ljusglimtar i livet och se mål.
Kram till dig M
Livets kamp
går kvart i fem ringde läkaren och berättade att vi hade en giardiainfektion orsakad av parasit så det blir som en tarmsjukdom!Därav vår/ min minst 12 veckor sjukdom som diarré, magkramp, trötthet, och viktminskning.Det är åxå 7- upp 25 dagars inkubationstid. Så vi vet ej var det kommer ifrån?Men om man inte behandlas så kan man vara sjuk i månader till år?Hoppas nu på snabb tillfriskning :PVille bara berätta :) som jag kämpat för att orka jobba.Livet känns inte lätt nu min älskade orkar inte kämpa för vårt förhållande jag orkar inte snart heller?Känns som om livet inte är värt att leva man är som en belastning för alla!Tror bara min son skulle sakna mig.Jag älskar mina barn alla tre men förstör jag bara deras liv?
Jag undrar hur länge jag orkar!
Jag mår så illa både fysiskt och psykiskt jag ved ej hur jag ska bete mig jag har sån ångest och det gör det hela värre min man vill ha en glad människa maka!
Men jag ser att det är nått efter det som hände för ett par månader sen!
Jag satte stopp för nå jag inte klarade av!
Men det var inte vad min man ville och tyckte jag hade någon rätt att göra!
Men det höll på äta upp mig inifrån.
Nu lever jag på hoppet att vi tillsammans ska fixa detta med kärleken.
Jobbet är åxå en jobbig sak i sig jag kommer att försöka att hitta nå nytt behöver känna att jag behövs och känna att jag har en gemenskap med mina arbetskompisar jag vill så mycket mer med mitt liv!
Familjen
Jobbet
Läran att leva med värken!
och med rätt jobb och rätt arbetskompisar så kommer jag att kunna prestera mer!
Det vet jag!
Men ger framtiden mig nån möjlighet.....?
Jag ska berätta lite om mig sen sist!
Livet består av mest motgångar nu min make och jag glider från varandra jag kämpar men det känns som om jag kämpar förgäves vad ska jag göra?
Det ryktades om att han hade nått ihop med sin arbetskompis men han sa att de var bara kompisar och jag tror han men de umgicks och träffades och råkades hamna på samma ställe och han hjälpte henne här och där och min make menade att hennes pojkvän var ju med så det måste du ju förstå att det inte är nått mellan oss!
Då skulle vi ju dölja det i stället?
Jag bröt ihop en helg och bad de paret fara åt fanders jag ville ej höra nå mer från dem.
Men det blev droppen för min man och nu har vi stora kommunikationsproblem!
Jag känner att vi glider längre från varandra men jag älskar han jag vill att vi ska klara detta men jag vet ej hur och han vet inte heller har inga förslag.
Säger bara att vi har ju inget gemensamt han har tappat all inspiration till allt men vill ej ha hjälp.
Jag får kämpa och hålla ut men hur länge orkar man..
Jag ber till högre makter att hjälpa oss!
Jag vill klara detta tillsammans med min underbara man och livskamrat.
Hatar livet!
Mår skit just nu känner livet rinner ur mig!
Jag vet inte hur länge jag orkar.
Måste få känna mig säker.
Men ovissheten och otryggheten ökar!
Vilsen själ
Jag måste skriva av mig lite jag känner att sista tiden skulle jag vilja ha ogjort man kan göra fel men det är omöjligt att göra det ogjort!
Jag har En värk som jag får leva med och hanterar den ganska bra just nu men det är kaos i övrigt kan ej gå in på det närmare!
Men en ventil är att skriva av mig här!
Jag önskar mig lycka och glädje i livet och jag känner att jag har tappat den men jag ska finna den men behöver hjälp!
Men jag vet ej hur?
Det är en ångest som griper tag i mig och jag ska fixa detta!
Jag kommer att få kämpa med mig själv för min självkänsla har fått sig en rejäl smäll men vem har sagt det ska vara lätt att leva!
Jag brukar inte utsätta andra människor för min ilska och nu har jag gjort det önskar jag hade det ogjort!
Men jag får leva med det resten av livet!
Hoppas jag kan släppa det och gå vidare!
Jag måste om jag ska gå igenom detta på det sätt jag vill tillsammans med min familj.
Jag vet att ni inte läser detta men jag hoppas på er förlåtelse!
Vid tangenterna en vilsen själ som letar hem!
Livet suger!
Jag vill inte gå in på det så mycke alldeles för privat men jag har en jobbig tid bakom mig och kanske en jobbigare tid framför mig jag vet ej vad som händer!
Men jag har satt ner foten och det var inte lätt och kan säga at jag är inte van vid det jag brukar låta det mesta va och finna mig i det!
Men nu kanske jag förlorar mer än jag klarar av!
Jag ska försöka leva dag för dag och inte tänka för långt fram för jag vet inget om framtiden!
LIVET ÄR HÄR OCH NU!
Men alla kloka ord känns ibland som hån...
När man mår bra är allt så själv klart men när man mår dåligt är det svårt att orka ta sig ur det onda!
Det känns som man kvävs man tror man inte kommer att fixa sig igenom detta!
Man överlever men det känns inte så ibland!
Nu ska Jag vila och samla kraft till morgondagens nya möjligheter <3
Mycket händer
Operationen gick undan av bara farten,ledig 3 dagar prem tillbaka på jobbet! Men det gick bra. Jag är glad att läkaren sa att det var inga konstigheter med det stenar i gallan och i de djupa gallgångarna.Den tidigare kirurgen som sa att jag var ett välfärdsproblem kan dra sig i rumpan Johan Nyman hette han!
Gallan var det stenar lika så i inre gallgångarna!
Så nu känns det skönt att ha fått bort dessa fruktansvärda kvällar med smärta!
December
December har varit en bra månad lite ångest förutom julveckan då jag var nära att bryta ihop!
Kände att jag inte riktigt hade kontrollen.
Men jag har överlevt ;-)
Nu har jag jobbat ut mitt antideprisiva så håll tummarna för mig nu!
Vikten går neråt i stället nu om än sakta!
Mitt mål till sommaren är 70 kg
Det trgiska med medicinen läkaren bytte ut gjorde att jag gick upp i vikt så jag har tyvärr nått extra kg shade kommit ner till 73 i sommras men fick nog när vågen visade 80+ igen.
Jag tränar 2 ggr i veckan och det är jag nöjd med men mitt knä måste jag kola upp det tar i bland ont och ibland inte :-( fattar inte vad det kan vara, sjukgymnasten ska få hjälpa mig! Bara det inte är nån lös broskbit som spökar då måste man ju operera och nu ska jag ju snart operera bort gallan!
Men peppar peppar jag har inte haft ett större gallanfall på 2 månader tror jag! Bara mindre känningar.
Ikväll får vi besök från ske palt till middag en lördag hoppas de inte misstycker.
Kram ni fina!
Snart jul :-)
Idag sov jag 3 timmar efter jobbet vilket jag behöver för att orka göra nå hemma. Idag blev det saffranskrans och knäck. Har bara Janssons frestelse och köttbullar kvar att fixa sen ska jag njuta av min familj då jag äntligen får hela familjen samlad. Det blir god mat paket spela spel och bara umgås. Längtar så! Julafton blir hos min underbara syster. Ha en fröjdefull jul <3
Känner mig så ledsen i skälen jag äter medicin som gör att jag åter gått upp igen!Nu har jag låtit läkaren leka klart med min kropp nu ska medicinen ut och jag ska ner i vikt igen!Men hur det ska gå i hop vet jag ej men jag vet att så har kan jag ej
Känner mig så ledsen i skälen jag äter medicin som gör att jag åter gått upp igen!Nu har jag låtit läkaren leka klart med min kropp nu ska medicinen ut och jag ska ner i vikt igen!Men hur det ska gå i hop vet jag ej men jag vet att så har kan jag ej fortsätta !Gråter mig till sömnp varje kväll då jag känner hur kroppen ställer för varje dag!Hjälp nu annars vill jag inte leva
